Ostbricka

Ostbrickorna blev underbara. Synd bara att det var så varmt att de hann rinna ut lite. Måste tydligen göra ostbrickorna lite senare - eller lägga in dem i kylen när det är +29 i skugga.

Hur som helst blev alltså Saint-Marcellin, Tomme de Jura, Bleu de Laqueuille, Chalancey, Brie de Melun och den lokala Sainte- Maure de Touraine en underbar kombination till Fluerie från Beaujolais.

St-Marcellin

Ännu en nygammal liten ost. Görs bara som små 80-90 grams runda ostar. En koost nuförtiden, men i tidernas begynnelse så var det en getost. Blev allmänt känd under Ludvig XV:s tid och av honom på hovet. Kommer från Rhone-Alpes och har fått sitt namn av en liten by. Kunde vara trevlig att besöka. Osten är mycket mjuk och aromatisk. Problemet är ju att den kostar 25€/kg eftersom den är så liten. AV den orskaken blir vitsordet bara en 3-Hertigost. Ett plus är förstås att man alltid kan köpa en liten bit dvs en liten ost, så den blir ju inte så dyr på det sättet.

Bleu de Laqueuille

En nygammal ost. Tyvärr finns det ju så många att en del blir bortglömda mellan varven. Detta är en ost, som är svår att stava till och svår att uttala i början. Tror det ska uttalas Laköj. Har fått sitt namn efter en ort med samma namn i Auvergne. Man kan säga att den är syster (eller bror ) till Bleau d'Auvergne. På mitten av 1800-talet försökte man standardisera osttillverkningen i trakten och då blev det två huvudspår. Dvs just dessa. Bleu d'Auvergne har redan erhållit PDO-status och enligt min tunga bör även denna få det. Kanske ännu bättre nämligen. Det närmaste man kommer Roqueforten utan att köpa originalet.

Görs i olika storlekar. Den vanligaste är nog den större varianten på 2,5 kg.

Men denna är gjord på komjölk. Vitsordet för denna ost, som kostar kring 17€ blir en 4-Kungsost. Roqueforten får man nämligen ofta till ett lägre pris.

Tomme de Jura Nr 45

En för mig ny hårdost, som jag råkade se på marknaden i Loches. Kommer från Jurabergen dvs gränstrakterna mot Schweiz från ett område som kallas Franche-Comté. Där finns ju även en annan hårdost med namnet Comté och ärligt sagt inte vet jag om jag kan skilja på dem på blindtest.

Men det är kalrt. Den har ju små hål som Emmenthalern, och de flesta franska hårdostar har ju inte hål.

Nå denna ost är i all fall gjord av opastöriserad komjölk. Har lagrats tre månader och görs i 5,8 kilos runda ostar. Alltså inte jättestor jämfört med många andra hårdostar.

Mjuk fin arom, lite nötig smak. Kostade väl ca 17€ och får en kanske svag med dock 4-Kungsost. De andra hårdostarna har varit billigare, men stället var inte så billigt, så jag gissar att den ligger något lägre i pris på annat håll.

Brie de Melun

Brie-osten lär vara världens mest kopierade ost. Men har man en gång smakat de äkta, så förstår man å ena sidan varför man kopierat den, men å andra sidan inte att man vill ha en kopia - egentligen. Även om vi ibland köper den, men det är då priset är 1/3 och då blir det som salladsost.

Det är en vitmögelost, som görs på opastöriserad komölk och som erhållit PDO-status. Den kommer från området öster om Paris. Systern Brie de Meaux kommer från byn Meaux och Brie de Melun kommer då naturligtvis från byn Melun. Melun är ännu kraftigare i smak. Och lite kraftigare i pris.

Görs som stora ostar, där man normalt bara får en liten slice. Eftersom de råkade ha en hel i hyllan så har jag foto både av den lilla biten och en hel ost.

Chalancey

Detta är en ost som påminner om Langres. (Se även den lilla presentationen) Det är ju inte så överraskande eftersom den görs i byn Chalancey, som ligger 29 km SSV från Langres och där man har rätt att göra AOP Langres, men är så tuff att man gör en egen ost. Så tillsätter man lite Chablis och så skriver man med stor text Affiné au Chablis. Och man får en ost som är en av de godaste jag testat.

Orterna ligger i södra delen av Champagne-Ardennerna på gränsen mot Burgogne. Lite tufft av dem att då ta ett vin från grannregionen.

Det är alltså en koost, som görs av pastöriserad mjölk. Kostade 4,70 för 200 g dvs nästan 25€/kg dvs ovanligt dyrt i Frankrike. Därför kan vitsordet inte bli mer än 4-Kungsost.

Påskmarknad i Loches

Tänkte börja med att beskriva var jag köpte ostarna senast. Alltså dagen efter att jag köpt tre getostar i grannbyn. Orsaken till att vi hade bara två ostar, nåja en halv fabriks-Brie hade vi nog också, var att vi spetsat oss på påskmarknaden i Loches. Det skulle vara en sån där allt-marknad, men eftersom de hade en ko, som symbol så hade jag lurat ut att de nog skulle ha ordentligt med ost. Och vad kan vara värre än att fara på en ostmarknad med en full osthylla hemma?

Som synes hade man en ko mitt i marknadsområdet. Runtom kunde man se mängder med ostpaket, som de lagt ut istället för komockor!

Vissa hade specialiserat sig på ost från ett område, ex han som sålde Laguiole-ost. Den, som jag ju "upptäckte" förra veckan. Nu fick jag se hur stora de är som hela.

Så var det en, som hade en stor snurrande ostdisk i form av en oktant. Jag sätter bilderna smått nedan. Men alla är ju klickbara. Klickar man två gånger blir de riktigt stora och man kan lära sig en helt del om franska ostar.

Det gör man även om man ser på kartan där man prickat in PDO-ostarna. Som synes så är det getostar, som gäller här i trakten, om ni inte märkt det tidigare :)

Några få ostar köpte vi, men de kommer så småningom :)

Fleurie

Vi passerade grannbyn och råkade se att det var marknad dvs två försäljare stod och sålde sina varor. Den som sålde getostar hade den bästa försäljningen. De flesta andra kom därifrån med ett kasse fylld av ostar, men jag kunde hålla mig till att köpa bara tre.

Specialiteten är St-Maure de Touraine, vilket är den avlånga getosten med ett strå i mitten. Den har jag skrivit om tidigare. Sedan hade hon även Chabichou, men den kunde hon ju inte kalla Chabichou de Poitou eftersom gränsen till Poitou går vid floder Creuse, som är en mil härifrån. Men en mycket likartad ost var det. Men sen ahde hon en annan liten specialitet som hon kallade Fleurie, alltså blomman. Det är ju naturligtvis formen som har gett den namnet.

Det är ju ingen höjdare med tre getostar på en ostbricka, och det blev ju inte bättre av att jag i kylen bara hittade två andra: Maroilles och Selles-sur-Cher, som ju även den är en getost.

Väldigt likartade i smaken var de nog. Den nya som nu ska få vitsord så får vitsordet 3-Hertigost.

Ostbricka

Som omväxling kommer nu en hel ostbricka. I mitten placerade jag då Chaumes-osten, som ju kunde sättas först en timme innan serveringen. De andra hade jag satt tidigare.

Där fanns då de nyligen presenterade: Laguiole, Maroilles, Selles-sur-Cher och tidigare presenterade Roquefort och Munster.

Det råkade sig så att alla utom Chaumes ju var PDO-ostar. Och en rejäl spridning både geografisk och smakmässigt. Ja geografiskt inom Frankrike naturligtvis!

Selles-sur-Cher

Ännu en av de klassiska getostarna. Har fått sitt namn av den lilla orten med samma namn. Cher är en biflod till Loire, som börjar vid Tours och går/kommer från sydost. Vid denna flod ligger ett av Frankrikes mest berömda slott: Château de Chenonceau.

Som synes är osten helt rund och platt. De försöker ju alla hitta en form, som skiljer den från grannen. Den har även en sotad yta, som den fått av askan av vindruvskärnor.

Det är en PDO-ost sedan 1975.

Priset ligger kring 18€/kg. Ostarna är 150 g/st. Smaken är helt angenäm, men den sticker inte ut i mängden och mot bakgrund av priset, så kan det inte bli mer än en 3-Hertigost. Vi har den mellan varven som omväxling.

Chaumes Nr 40

Detta är en krämig ost, som kommer från Jurancon, som ligger i södra Aquitaine eller västra Pyrenneerna, hur man nu vill klassificera landet. Det finns tyvärr så många olika alternativ. Hur som helst så kommer den från departementet Pyrénées-Atlantiques. Orten har även gett namnet åt ett vin.

Verkar bara vara en ost av en tillverkare. Namnet Chaumes finns även på andra ostar, så det kan vara lite missvinde. Det är dock ett vanligt namn i Frankrike på jordbrukslägenheter. När man kör omkring / joggar så ser man ofta skylten Les Chaumes. Det betyder enligt ordboken stubbåker eller halm.

För ovanlighetens skull så stod det på ostpaketet att den skulle vara en timme i rum innan servering. Nå inte trodde jag det var så noga utan jag hade den på osttallriken som vanligt från innan servering tills det var dags för osten. Då hade den runnit ut! Alltså de menar vad de säger. En timme, alltså. Inte mer.

Osten görs av komjölk och är precis så mjuk och krämig som de säger. Inte så menlös som många andra krämiga är. Förpackningen vägde 250 gram och kostade 3,95 dvs 16€/kilo. För det priset så hittar man nog många bättre ostar i Frankrike, så vitsordet kan inte bli bättre än 3-Hertigost. Men lite skojig ser den nog ut i sin fina förpackning.

Maroilles

De franska ostarna har ju ett rykte om sig att dofta en hel del, och denna är nog en av de bästa på det. Kallas inte för intet för den gamla stinkbomben. I litteraturen kallas det stallaromer och associationerna kan nog vara det ena och det andra som INTE hör matbordet till, om man säger.

En bok skrev att detta är inte en ost för den klenfärdige. MEN det är definitivt en ost, för den som vill ha en god och aromatisk ost.

Den kommer från norra Frankrike, från området Nord-Pas-de-Calais några kilometer från den belgiska gränsen. Görs normalt i fyrkanter om 800 gram. Finns även andra varianter. Det jag köpte var en fjärdedel.

För 16€/kg får man definitivt mycket smak. En stark 4-Kungsost.

Osten har PDO märkning och är en gammal ost från 800-talet.

Har man inte testat den så rekommenderar jag den. Många kan nog få den som sin favorit.

Laguiole Nr 38

För oss en helt ny ost. För mänskligheten en väldigt gammal ost. Redan de gamla romarna kände till osten. En traditionell hårdost. Fått sitt namn av den lilla orten med samma namn. Googlar man så märker man att namnet är mer känt för kniv med korkskruv. Anses vara världens bästa nämligen.

Namnet uttalas Lagiol.

Orten ligger i departementet Aveyron i Centralmassivet eller Midi-Pyrennerna, beroende på vilken klassificering man väljer. Norrut ligger departementet /osten Cantal NO Lozère. Från dessa tre grannliggande departement kan ko-mjölken komma. Osten görs enbart på opastöriserad mjölk. Verkar inte ens ha en variant åt amerikanarna. Görs i stora runda ostar med en diameter på 40 cm och en vikt på 40-50 km. Så det man får är bara en bit av en våning så att säga. Denna bit hade lagrats sex månader och hade en liten struktur, eller vad man ska säga. Den var alltså inte helt slät. Fin arom och en mycket aromatisk smak. Enligt min mun den godaste av alla franska hårdostar vi testat; Cantal, Comte, Beaufort och Emmenthal.

Helt logiskt är det en PDO-ost.

Vi betalade 11,90/kg eftersom de hade den på special. Varför tog vi bara en bit??

Chabichou du Poitou

En nygammal bekant. Var i en affär i Chatellerault och såg en liten ost, som de hade satt en liten lapp på, som visade att det var en mycket lokal ost. Spännande tyckte jag och plockade den i kärran.

Hemma när jag pillade bort lappen så såg jag ju att det stod Chabichou du Poitou under lappen. En PDO-ost från trakten. Gjord av getmjölk och med anor från tiden kring 800 då Karl Martell eller Karl Hammaren besegrade morerna utanför Poitiers lite söderut. Enligt legenden blev några kvar och började mjölka några fattigmanskor och gjorde ost av mjölken.

Just denna lilla ost kom från den lilla kommunen Sossay några km väster om Chatellerault.

Osten produceras i tre olika departement, men mest i Vienne, med Poitiers som huvudort.

Hur som helst så är det en mycket god ost, som inte är så lätt att hitta i affärern faktikst. Priset ligger kring 16€/kg så den får av denna orsak vitsordet 4-Kungsost.

Medelhavsinspirerad ost på bit

Man lär sig hela tiden nya saker när man bloggar. Skulle tillreda en grekisk sallad och ville ju få tag i en fetaost. Hittade även en som såg helt normal ut, i bitar och en marinad med provencalska kryddor. Såg på baksidan att det med mikroskopisk text framgick att den var tillverkad i Danmark. Men namnet Dés de fromage? Det betyder bitar av ost. Texten på framsidan är ju lite grekiskinspirerad, även om den ju inte är skriven med halvt obegripliga grekiska bokstäver.

Så visade det sig när jag googlade lite att osten på svenska heter "medelhavsinspirerad ost" och den franska titeln betyder "bitar av ost" och att det sedan 2005 varit förbjudet att använda namnet fetaost för en ost som inte kommer från Grekland. Det är lite som Champagne-namnet. Men detta har jag gladeligen missat :)

Nå den smakade som vanligt. Gjord av ko-mölk och alltså från Danmark.

Velour de Bleu - Nr 35

Ännu en ny ost, som kanske riktigt är ny. Med ny avsåg jag att jag inte hittade nåt på svenska, men när jag sökte vidare så fanns det inte så mycket på franska heller. Hamnade mest till det aktuella specialpriset i vår matkedja. Så det är helt enkelt kanske nåt så spännande som en riktigt ny ost. Som om de nu inte skulle ha ostar i Frankrike förr!

Nå, som synes av fotot så köpte vi två paket eftersom man då fick det andra till -50%. Det är en ko-ost med mögel, som synes. Gjord i departementet Aveyron, som ligger vägg i vägg med det något med kända Cantal. De vill väl ha nåt att göra av sin mjölk!

Det kommer alltså från Centralmassivet, även om ostkartan lägger det i Midi-Pyrennes.

Kostar normalt ca 12€/kg. Smaken är helt normal. Väldigt krämig och angenäm, så vi köper nog gärna den igen dvs den får vitsordet 4-Kungsost.