Livarot Nr 50

Ett litet jubileum.

Livarot är en ost, som kommer från från trakten av orten Livarot. Inte så överraskande. Orten ligger i Nedre Normandie dvs den trakt som ligger söder om Seine / S och SO om Le Havre, som ligger i övre Normandie.

Det är en PDO-ost och liksom de tre andra PDO-ostarna från Normandie dvs Neufchâtel, Camenbert och Pont l'Eveque så är det en koost.

Det är en kittost liksom Pont l'Eveque, som ju för övrigt görs lite norrom. Den görs i runda formar i motsats till den förra, som är fyrkantig. Som ett kännetecken har den fem band av bast längs kanten. Kallas därför även översten.

Kostar kring 15€/kg. Påminner helt naturligt om Pont l'Eveque. Kraftig arom och åtminstone denna gång kraftigare smak och helt enkelt något bättre. Men vi hade en kväll alla fyra Normandiska ostar och numera är det nog ordningsföljden 1. Neaufchâtel, Camenbert, Livarot och Pont l'Eveque. Med beaktande av att de två förstnämnda normalt kostar under 10€ och de andra kring 15€, så kan inte vitsordet för Livarot bli annat än 3-Hertigost. Det är klart att det kan skilja mellan producenter.

Neufchâtel

Efter en liten paus, så återkommer jag. Denna gång från Normandie (se även resebloggen). Därför tänkte jag det kunde vara lämpligt att börja med departementets enda AOC ost: Neufchâtel.

Men det är inte vilken ost som helst. Det är Normandies äldsta och en av Frankrikes äldsta. Omtalad redan år 1035.

Det är en vitmögelost, som görs av komjölk och som helt naturligt får denna yta. Den görs oftast hjärtformad. Men görs som mindre ostar även som tegelstenar. Den vanligaste storleken är 200 gram. Den större kring halvkilot.

Osten har fått ritt namn av staden Neuchâtel-en-Bray, som liggger i departementet Seine-Maritime och är ett av de två departementen i Övre Normandie.

Osten blev en AOC-ost 1977. Produktionen är ca 1000 ton per år. Produktionen är rätt konstant, men andelen opastöriserad har ökat stadigt. 1991 gjordes ca 25% av pastöriserad mjölk, men numera endast ca 2,5%.

Det finns 29 producenter av denna spännande ost.

Vi betalade 1,90 för vårt 200 grams hjärta och var väldigt nöjda. Minns att vi haft den nångång förr och att vi då inte var nöjda. Kan ha varit en pastöriserad version.

Så vitsordet blir en stark 4 dvs en Kungsost.

Pouligny-St-Pierre

Nu har vi alltså lyckats i vår jakt på den lilla byn Puligny-Saint-Pierre. Se karta.

Byn är inte mycket mer än ett vägskäl. Har väl några hundra invånare. I själva byn finns faktiskt bara en som producerar denna underbara ost. Den producenten besökte vi strax innan vi for från trakten.

Byn har inte mycket annat än mairen dvs kommunhuset och en kyrka i centrum. Utanför åkrar och lite skogsdungar. Getter syns inte till, men nånstans måste de finnas. Det finns ca tio producenter i trakten, som har rätt atttillverka denna underbara ost. det lär tillverkas ca 300 ton varje år. Hälften i fabrik. Vi märkte att den var svårt/omöjlig att få tag i på vintern, och det har ju en naturlig förklaring. Lagringstiden är bara 3-5 veckor och getterna släpps ut först i mars, så i april kan man börja hitta den i affärerna igen. I alla fall lokalt. Fotot är taget i en supermarket ca en mil från byn.

Utanför den lilla byn finns en liten rondell, som har fått en skojig prydnad.

Osten lär kallas Eiffeltornet.

Ostbricka

Beklagar pausen, men tänkte lägga till en ostbricka, som jag råkade se i arkivet. Tyvärr ville blogger svänga bilden.

Nå på den nu övre tallriken ligger bitar av Camembert, Stilton och Maroilles.

På den undre ligger bitar av Chaurse, Chabichou du Poitou och antagligen Abondance. Lite svårt att lista ut det såhär tre veckor senare...

Vi har nu lite knepigare med osten, men då är det ju trevligt att titta på gamla minnen. Hoppas även ni gillar ostbrickorna!

Ostbricka

Ostbrickorna blev underbara. Synd bara att det var så varmt att de hann rinna ut lite. Måste tydligen göra ostbrickorna lite senare - eller lägga in dem i kylen när det är +29 i skugga.

Hur som helst blev alltså Saint-Marcellin, Tomme de Jura, Bleu de Laqueuille, Chalancey, Brie de Melun och den lokala Sainte- Maure de Touraine en underbar kombination till Fluerie från Beaujolais.

St-Marcellin

Ännu en nygammal liten ost. Görs bara som små 80-90 grams runda ostar. En koost nuförtiden, men i tidernas begynnelse så var det en getost. Blev allmänt känd under Ludvig XV:s tid och av honom på hovet. Kommer från Rhone-Alpes och har fått sitt namn av en liten by. Kunde vara trevlig att besöka. Osten är mycket mjuk och aromatisk. Problemet är ju att den kostar 25€/kg eftersom den är så liten. AV den orskaken blir vitsordet bara en 3-Hertigost. Ett plus är förstås att man alltid kan köpa en liten bit dvs en liten ost, så den blir ju inte så dyr på det sättet.

Bleu de Laqueuille

En nygammal ost. Tyvärr finns det ju så många att en del blir bortglömda mellan varven. Detta är en ost, som är svår att stava till och svår att uttala i början. Tror det ska uttalas Laköj. Har fått sitt namn efter en ort med samma namn i Auvergne. Man kan säga att den är syster (eller bror ) till Bleau d'Auvergne. På mitten av 1800-talet försökte man standardisera osttillverkningen i trakten och då blev det två huvudspår. Dvs just dessa. Bleu d'Auvergne har redan erhållit PDO-status och enligt min tunga bör även denna få det. Kanske ännu bättre nämligen. Det närmaste man kommer Roqueforten utan att köpa originalet.

Görs i olika storlekar. Den vanligaste är nog den större varianten på 2,5 kg.

Men denna är gjord på komjölk. Vitsordet för denna ost, som kostar kring 17€ blir en 4-Kungsost. Roqueforten får man nämligen ofta till ett lägre pris.