Ostbricka

Eftersom jag planerat ett kraftigt vin, en Crozes-Hermitage 2005, så ville jag ha rätt kraftiga ostar. Valde att i mitten placera den lokala getosten coeur de Touraine. Sen blev det en liten bit av fårosten Roquefort från södra Frankrike. Mitt emot den krämiga Gorgonzolan från Italien. Närmast en liten bit Münster från Alsace och längs bort en bit Cantal från centrala Franrike. Fyra PDO-ostar och en lokal. Mycket smak. Svårt att avsluta brickan.

Faktikst så att den lokala är den dyraste kring 15€, de andra ligger på drygt 10€/kg. Undra på att man äter ostar i Frankrike.

Gorgonzola

Den mycket berömda grönmögelosten från Norra Italien, som fått sitt namn från en by i området. Mjuk, krämig smakrik. En klassiker på ostbrickan och en klassiker i gratänger.

Och en av de få utländska ostar som är lätta att hitta i Frankrike. Dessutom kostar den oftast kring 10-12€, så med det priset så är det nog en klar 4-Kungsost. Faktiskt den utländska ost vi äter oftast här.

Görs av komjölk.

Nötosten St-Felicien

Har egentligen inte hittat något namn på denna ost med valnötter och i olika randningar. Vet faktiskt inte varifrån den är ens, ännu. Eftersom den ju alltid säljs i små bitar. Test finns på engelska och kanske holländska, så jag gissar den kommer från Holland.

Själv tycker jag inte att den är någon riktig ost, men damer brukar gilla den. Kostar drygt 10€ så gladeligen så får den vitsordet 3- Hertigost. Damer ger den nog högre vitsord...

TILLÄGG: Nu lyckes jag hitta ett namn på den eftersom jag hittade ett EU-nummer. Den heter St-Felicien och kommer från en liten ort norr om Chartres, så det betyder att den är en "lokal" Loireost. Men märkligt nog med text på fler språk. Tydligen en ost, som går mycket på export.

Mont d'Or

En koost från France-Comté, som ligger på gränsen mot Schweiz. Även här finns det en motsvarande ost på den andra sidan gränsen. Men i motsats till den franska så görs den på pastöriserad mjölk. Den görs i olika storlekar. Denna gång hade vi köpt en liten bit av en större ost. Namnet kommer av berget Mont d’Or dvs det gyllene berget.

Vi har testat den tidigare och jag kom nog ihåg att vi inte hade gillat den, men när nu Frun tyckte den såg skoj ut och jag ville ha en bild till bloggen, så köpte vi den igen.

Men det var ingen höjdare. Den har stått och samlat damm på osthyllan ett bra tag nu redan. Smaklös men krämig. Märkligt nog så är den PDO-märkt. Som ju då alltså inte säger nåt om smakkvaliten (som ju är en smakfråga) utan frågan om var det tillverkas och på vilket sätt. Vill minnas att den kostade ca 15/kg och vitsordet blir därför inte högre än 2-Gréveost. Ätbar, men köps inte igen av oss på länge.

Coeur de Touraine

En getost! Kommer från Touraine i Centre i Loiredalen. Namnet betyder ju hjärtat av Touraine (dvs området kring Tours) Denna ost kommer från den lilla orten 37 260 Pont-de-Ruan, som ligger strax öster om det kända slottet Château d’Azay le Rideau eller norr om ostorten Saine-Maure de Touraine om man så vill. Gjord på opastöriserad getmjölk. Kostar drygt 20€/kg. Påminner i utseende och smak om Celle sur Cher, som ju kommer lite längre österifrån.

Mjuk konsistens och smak. Behaglig. Med beaktande av priset blir det ändå inte högre än 3-Hertigost. Men absolut sett så föredrar jag den faktiskt framför vår ”egen” St-Maure de Touraine.

Ljusa ostbrickor.

Ibland kan det vara skoj att bara ha ljusa lätta ostar på en ostbricka. Vi har även gjort ett försök med att testa tre mögelostar, men det blir inte lika bra. Så håll till godo med två test. Och lycka till med att försöka identifiera dem. Jag lovar att även jag, som alltid vill presentera ostarna har stora problem. I den ena så finns i alla fall den lokal Saint-Maure de Trouraine i mitten.

Cremeux de Mont-Saint-Michel

Denna ost kommer självfallet från trakten av Mont-St-Michel, en av Frankrikes största tursitfällor dvs det gamla klostret som ligger i Normandie, men på gränsen till Bretagne. Det besöks av över 1.000.000 turister varje år, så vad kan vara bättre än att uppkalla en ost efter det?

En i raden av mjuka krämiga ljusa ostar. Sticker kanske inte ut, men å andra sidan så är den lika god som alla andra. Som omväxling helt bra. Lite förvånades vi över namnet Cremeux, eftersom de flesta andra är krämigare. Konsistensen mer som en getost.

Kostar drygt 10€/kg, så vitsordet blir dock en stark 3-Hertigost. Värd att söka efter när man prövat sig igenom grundsortimentet.

Chevrot

Ännu en getost! Denna kommer från Poitou, som ligger väster om Touraine och lite söder om Loire. Den är gjord på opastöriserad getmjölk. Just denna ost kommer från den lilla orten Celles Sur Belle, som ligger nära Niort riktning Poitiers.

Kostar här närmare 25€/kg. Kan vara avståndet. Är sällsynt.

Sen gäller det att skilja det från ex Chevrotin och andra ostar med väldigt likartade namn. Chevre betyder ju get nämligen.

Doften normal, men smaken märklig. Frun ville inte alls med den. Så småningom drog jag mig till minnes att det stått utan salt på nån av ostarna. Det var just denna. Kanske detta var orsaken till den märkliga smaken. Betygsättningen knepig. Men sätter svag 2-Grevéost, dvs ska väl nog gå att äta.

Galet de la Loire

En mjuk, ljus kok-ost från Loire, eller mer exakt från Centre. Den vi råkade hitta kom från Anjou. Osten omges av ett plastartat papper och väger 260 gram. Vi har haft den några gånger och gillat dess krämiga och mustiga smak. Mot bakgrund av att den ändå kostar drygt 15€/kg så blir dess klass inte bättre än 3-Greveost, bara av den anledningen att det finns många andra, som är bättre och lite billigare. Men bra passar den ändå i många sammanhang.

Brie de Meaux

Det kanske mest välkända ostmärket. Och det mest kopierade. Brie är en vitmögelost, som är gjord på komjölk. Men görs lite varstans. Det finns två varianter, som har fått PDO stämpel. Den ena är Brie de Meaux, som alltså kommer från trakterna av byn Meaux, som litter i Île-de-France dvs strax öster om Paris.

Görs i de kännspaka stora runda formerna. Den görs av opastöriserad mjölk. Osten har en lång historia och det finns många anekdoter om den. En är den att Talleyrand, som var Frankrikes utrikesminister under förhandlingarna efter den välkända förlusten vid Waterloo utmanade de andra ministrarna på en osttäävling. Det lär ha varit ett sextiotal ostar, som delegaterna hade haft med sig i Wien. Brie de Meaux vann. Och det betyder nog att många fransmän än idag anser att de vann den sista och avgörande drabbningen.

Talleyrand var ju även utrikesminister redan under Napoleons tid och det sägs att han inte var trogen någon annan än sin Brie de Meaux under sin livstid. Noteras kan att det ju även fanns en ost, som nyligen fick PDO-status och som ju har namnet efter det slott/by som han ägde under denna tid. Se Valencay-osten.

Hur som helst så är detta en god och mycket prisvärd ost. Normalpriset ligger väl över 10€, men den finns så ofta på specialpris att det normala priset snarare är under 10€.

Är en säker ost och med det priset, så kan nog inte vitsordet bli annat än 5-Kejsarost.

Lilla Ostbrickan

Som omväxling tänkte jag äve sätta med en bild av en aktuell ostbricka. Här syns ju några av de senast bongade. I mitten Pouligny-St-Pierre. En getost. Den mörka är den välkända Roqueforten. Hårdosten är en Cantal. Den vitpräckliga är en Camembert. Lite skymd finns även en bit Appenzeller. Man måste ju ta med nån utlänning oxå ;)

Vi var väldigt nöja med kombinationerna. Pyramiden så sannarligen inte ut som en pyramid när vi var klara...

Pouligny-St-Pierre

Ännu en getost från Frankrike. Av någon anledning har det inte blivit av att testa dessa äkta pyramider tidigare. Bara Valencay och en hel del andra getostar. Vi är inte så där jätteförtjusta i getost, utan har dem på brickan lite nu och då. Har inte tyckt att skillanderna är så stora och därför har vi inte valt denna förr, tyvärr.
Namnet har den fått efter den lilla byn Pouligny-St-Pierre, som ligger i Centre. Ca 100 km söder om Tours, mellan Poitiers och Châteauroux. Orten syns säkert inte i skolatlasen.
Kring denna ort finns ett tiotal tillverkare av denna PDO-ost. Och den är HELT annorlunda än ex. Sainte-Maure, som ju tillverkas bara en mil norrut. Den finns i mörka och ljusa varianter och jag had evalt den ljusa. Mjuk i konsistensen, aromatiks fin doft och en underbar smak. En av de bästa ostarna vi köpt. Och eftersom priset inte är värre än ca 20€/kg så måste vitsordet bli 5-Kejsarost. Nu ska vi på jakt efter denna ost.
Vi köpte den när vi i veckan var söderut i en affär ca 2 mil söderut. När jag sen igår var till vår supermarket, som ligger en mil norrut, så hittade jag ingen ost alls. Tydligen säljs den verkligt lokalt och i små volymer.

SE även BESÖK i byn Pouligny-Saint-Pierre.

Emmental - Schweizisk

Ännu en av de mest kända ostarna. Kallas ju ofta enbart för schweizerost och har ju de kännspaka hålen, som man tror att en ost från Schweiz måste ha. Många är ju hårdostar och många har hål, men inte alla.
Det är en kokost, som gör spå opastöriserad ost och som görs i rejäla ostar. Det lär gå åt mer än ett ton mjölk till en enda ost. Namnet kommer från dalgången där man startade tillverkningen, Emmenthal dvd dalgången kring floden Emmen. Historiskt vet man att osten har tillverkats sedan 1200-talet. Numera tillverkas den på flera håll Schweiz och även i Frankrike, där den helt logiskt kallas fransk emmentaler.
Vi hade den på en ostbricka med andra hårdostar. Och tur var väl det. Vi ansåg nämligen
Att den var förvånandsvärt svag i doften, vilket ju inte är ett måste, men ofta ett tecken. Knappt någon smak. Och mot bakgrund av priset i Frankrike dvs kring 10€/kg, så kunde den inte få något annat vitsord än 2-Grevéost . Inte värd att köpa hem.
Detta visar kanske även hur många och hur goda och hur billiga ostar det finns i Frankrike. Antagligen är osten biligare i Schweiz och då blir den ju mer prisvärd.

Beaufort

En av de kanske mer okända franska hårdostarna. Kommer från Gränstrakterna mot Schweiz uppe i Haute-Savoie. Görs i traditionella stora runda former. Det som lite skiljer denna från andra är att kanterna lutar inåt dvs osten har en midja.
Osten är aromatisk och ha en behaglig doft och fin smak. Den är absolut värd att testa, men är lite knepig att betygsätta. Den är nämligen i en prisklass för sig och kostar (hela) 20€/kg.
Och då blir det svårt. Det finns en handfull ostar som är i samma smakklass och de kostar ungefär hälften. Av denna anledning blir vitsordet inte högre än 3-Hertigost. Men bjuds den på en ostbrika, så välj den!

Appenzeller

Även detta är en ost från Schweiz. Och en typisk sådan. Hårdost och med små hål. Namnet kommer från kantonens namn, men den tillverkas numera i stora delar av östra Schweiz.
Aromatisk doft och fyllig smak. I jämförelse med några andra hårdostar var det nästan en positiv överraskning. Vi åt den första gången i Schweiz och då avnjöts den med ett litet glas av det lokala vittvinet, som ju är lite saltaktigt i smaken. Det passade utomordentligt bra. Hemma är den tyvärr lite väl dyr.
Här kostar den drygt 10€/kg och måste därför få vitseordet 4-Kungsost. Vi köper den gärna igen. Inte måste vi äta enbart franska ostar. Vi kan nog tänka oss alla, som är goda.

Roquefort

Roqueforten är väl en av de mest kända ostarna från Frankrike, vid sidan av Brie och Camembert. Redan som liten hörde jag legenden om den lilla herdegossen som glömde kvar sin matsäck i en grotta och när han sen kom tillbaks så hade det bildats mögel på osten. Fattig som han naturligtvis var så måste han ju äta den ändå och märkte då hur god den var.
Detta är alltså en PDO-klassad grönmögelost och måste för att få denna status lagras i dessa grottor än idag. Däremot lär en hel del av mjölken komma från Korsika – eller snarare ostar, som ska lagras. Detta är nämligen en fårost och det är inte så lätt att få tillräckligt med mjölk för en så internationellt välkänd ost. På Korsika har de mycket får, men inte så kända fårostar.
Denna ost lagras i södra Frankrike nästan vid spanska gränsen i Pyrenneerna.
Även detta är en ost, som vi har rätt så ofta även om det ju finns många liknande alternativ, Blue Laqueille är väl den som ligger närmast.
Osten görs i stora cylindrar om ca 2,5 kg och helst köper man ju en del av en stor bit. Emellertid finna även många färdigpackade varianter. Från hel ost kostar den 15-20€/kg, men färdigförpackade ligger lägre i pris och denna, som nästan alltid finns kan ibland finnas på special och kostar då under 10€/kg. Då brukar vi köpa några så att vi har en säkert ost på osthyllan.
Vitsodet – åtminstone i denna prisklass kan inte bli annat än 5-Kejsarost.
Har du ine testat denna ost med ett sött dessertvin typ Sauterne, så gör det. Även sylter – fikon, aprikos, passar utmärkt till denna ost. Och så finns det ju den knasiga kombinationen pepparkaka och Roquefort att testa när allt annat är genomgånget.