Neufchâtel

Efter en liten paus, så återkommer jag. Denna gång från Normandie (se även resebloggen). Därför tänkte jag det kunde vara lämpligt att börja med departementets enda AOC ost: Neufchâtel.

Men det är inte vilken ost som helst. Det är Normandies äldsta och en av Frankrikes äldsta. Omtalad redan år 1035.

Det är en vitmögelost, som görs av komjölk och som helt naturligt får denna yta. Den görs oftast hjärtformad. Men görs som mindre ostar även som tegelstenar. Den vanligaste storleken är 200 gram. Den större kring halvkilot.

Osten har fått ritt namn av staden Neuchâtel-en-Bray, som liggger i departementet Seine-Maritime och är ett av de två departementen i Övre Normandie.

Osten blev en AOC-ost 1977. Produktionen är ca 1000 ton per år. Produktionen är rätt konstant, men andelen opastöriserad har ökat stadigt. 1991 gjordes ca 25% av pastöriserad mjölk, men numera endast ca 2,5%.

Det finns 29 producenter av denna spännande ost.

Vi betalade 1,90 för vårt 200 grams hjärta och var väldigt nöjda. Minns att vi haft den nångång förr och att vi då inte var nöjda. Kan ha varit en pastöriserad version.

Så vitsordet blir en stark 4 dvs en Kungsost.

Brie de Melun

Brie-osten lär vara världens mest kopierade ost. Men har man en gång smakat de äkta, så förstår man å ena sidan varför man kopierat den, men å andra sidan inte att man vill ha en kopia - egentligen. Även om vi ibland köper den, men det är då priset är 1/3 och då blir det som salladsost.

Det är en vitmögelost, som görs på opastöriserad komölk och som erhållit PDO-status. Den kommer från området öster om Paris. Systern Brie de Meaux kommer från byn Meaux och Brie de Melun kommer då naturligtvis från byn Melun. Melun är ännu kraftigare i smak. Och lite kraftigare i pris.

Görs som stora ostar, där man normalt bara får en liten slice. Eftersom de råkade ha en hel i hyllan så har jag foto både av den lilla biten och en hel ost.

Selles-sur-Cher

Ännu en av de klassiska getostarna. Har fått sitt namn av den lilla orten med samma namn. Cher är en biflod till Loire, som börjar vid Tours och går/kommer från sydost. Vid denna flod ligger ett av Frankrikes mest berömda slott: Château de Chenonceau.

Som synes är osten helt rund och platt. De försöker ju alla hitta en form, som skiljer den från grannen. Den har även en sotad yta, som den fått av askan av vindruvskärnor.

Det är en PDO-ost sedan 1975.

Priset ligger kring 18€/kg. Ostarna är 150 g/st. Smaken är helt angenäm, men den sticker inte ut i mängden och mot bakgrund av priset, så kan det inte bli mer än en 3-Hertigost. Vi har den mellan varven som omväxling.

Maroilles

De franska ostarna har ju ett rykte om sig att dofta en hel del, och denna är nog en av de bästa på det. Kallas inte för intet för den gamla stinkbomben. I litteraturen kallas det stallaromer och associationerna kan nog vara det ena och det andra som INTE hör matbordet till, om man säger.

En bok skrev att detta är inte en ost för den klenfärdige. MEN det är definitivt en ost, för den som vill ha en god och aromatisk ost.

Den kommer från norra Frankrike, från området Nord-Pas-de-Calais några kilometer från den belgiska gränsen. Görs normalt i fyrkanter om 800 gram. Finns även andra varianter. Det jag köpte var en fjärdedel.

För 16€/kg får man definitivt mycket smak. En stark 4-Kungsost.

Osten har PDO märkning och är en gammal ost från 800-talet.

Har man inte testat den så rekommenderar jag den. Många kan nog få den som sin favorit.

Laguiole Nr 38

För oss en helt ny ost. För mänskligheten en väldigt gammal ost. Redan de gamla romarna kände till osten. En traditionell hårdost. Fått sitt namn av den lilla orten med samma namn. Googlar man så märker man att namnet är mer känt för kniv med korkskruv. Anses vara världens bästa nämligen.

Namnet uttalas Lagiol.

Orten ligger i departementet Aveyron i Centralmassivet eller Midi-Pyrennerna, beroende på vilken klassificering man väljer. Norrut ligger departementet /osten Cantal NO Lozère. Från dessa tre grannliggande departement kan ko-mjölken komma. Osten görs enbart på opastöriserad mjölk. Verkar inte ens ha en variant åt amerikanarna. Görs i stora runda ostar med en diameter på 40 cm och en vikt på 40-50 km. Så det man får är bara en bit av en våning så att säga. Denna bit hade lagrats sex månader och hade en liten struktur, eller vad man ska säga. Den var alltså inte helt slät. Fin arom och en mycket aromatisk smak. Enligt min mun den godaste av alla franska hårdostar vi testat; Cantal, Comte, Beaufort och Emmenthal.

Helt logiskt är det en PDO-ost.

Vi betalade 11,90/kg eftersom de hade den på special. Varför tog vi bara en bit??

Chabichou du Poitou

En nygammal bekant. Var i en affär i Chatellerault och såg en liten ost, som de hade satt en liten lapp på, som visade att det var en mycket lokal ost. Spännande tyckte jag och plockade den i kärran.

Hemma när jag pillade bort lappen så såg jag ju att det stod Chabichou du Poitou under lappen. En PDO-ost från trakten. Gjord av getmjölk och med anor från tiden kring 800 då Karl Martell eller Karl Hammaren besegrade morerna utanför Poitiers lite söderut. Enligt legenden blev några kvar och började mjölka några fattigmanskor och gjorde ost av mjölken.

Just denna lilla ost kom från den lilla kommunen Sossay några km väster om Chatellerault.

Osten produceras i tre olika departement, men mest i Vienne, med Poitiers som huvudort.

Hur som helst så är det en mycket god ost, som inte är så lätt att hitta i affärern faktikst. Priset ligger kring 16€/kg så den får av denna orsak vitsordet 4-Kungsost.

Pont l'Evêque

Detta är en av de klassiska, gamla ostarna i Frankrike och kommer från Normandie. en sk kittost. Egentligen en fyrkantig historia, men min bit är hälften. Anses ha kraftig arom, men jag vet inte riktigt. Kanske om man jämför med vanliga ostar i Norden, men inte om man jämför med vanliga franska ostar, exempelvis den föregående normandiosten Normanville känns nog betydligt mer!

Men helt klart en aromatisk och angenäm ost, även om vi inte har den så ofta på ostbrickan. Orsaken är väl helt enkelt att det finns 364 andra :)

Det är naturligtvis en PDO-ost. De flesta görs av opastöriserad mjölk, men en liten del även av pastöriserad mjölk. Antagligen för export till Staterna.

Det är en koost, liksom de flesta från Normandie. Priset ligger kring 15€/kg och vitsordet blir en klar 4-Kungsost.

Den andra bilden innehåller Camenbert och Pont l'Eveque, båda köpta i Calvados i Normandie, med sina traditionella träaskar.

TILLÄGG: 10/11. Testad på nytt och visst doften är kraftig, men smaken är nog rätt klen, så det sänkt nog till en 2-Greveost, men beaktande av att den ju kostar "hela" 15€/kg.

Langres - Nr 30

En av våra favoriter. En PDO-ost, som kommer från östra Champagne på gränsen till Bourgogne. Finns i två storlekar. Vi brukar köpa den mindre. En krämig sk kittost. Den lär tvättas under sin korta lagrig på några veckor. Av denna orsak skrumpnar den något och det bildas en grop i mitten av osten.

Av tradition ska man då servera lite champagne eller marc de bourgogne i den lilla grop som bildas.

Osten kostar kring 20€/kg, och av denna orsak får den bara en 4-Kungsost, trots att den är en av våra favoriter.

São Jorge

En ovanlig ost från Portugal på många sätt. För det första är det en PDO-ost, vilket det inte finns så många av. För det andra så är det en koost, vilket är ovanligt. Det kanske mest märkliga är att den kommer från Azorerna, som ligger ca 1500 km utanför Portugals kust, men i höjd med Lissabon. Där ute tycks de alltså ha kossor! Och osten de producerar smakar som vilken annan hård ko-ost. Och om man då beaktar att den kostade ca 8€/kg, så blir det enkelt en väldigt prisvärd ost, dvs den får vitsordet 4-kungsost.

Queijo Mestico de Tolosa

Inte helt överraskande ännu en ost från Portugal. det kommer nog fler. Nu har jag lärt mig att Queijo betyder ost i alla fall :) Tolosa är orten, som denna ost kommer från. Den ligger i mellersta Portugal mot spanska gränsen. Osten görs både på får och getmjölk. Och den har fått PDO rättigheter. Så det är en klassisk ost. Mycket ljus inuti den gulaktiga ytan. Doften kan man inte beskriva ens på en ostblogg... men smaken är rätt så menlös, så vitsordet blir bara 2-Grevéost, dvs vi ska försöka undvika den i fortsättningen.

Mont d'Or

En koost från France-Comté, som ligger på gränsen mot Schweiz. Även här finns det en motsvarande ost på den andra sidan gränsen. Men i motsats till den franska så görs den på pastöriserad mjölk. Den görs i olika storlekar. Denna gång hade vi köpt en liten bit av en större ost. Namnet kommer av berget Mont d’Or dvs det gyllene berget.

Vi har testat den tidigare och jag kom nog ihåg att vi inte hade gillat den, men när nu Frun tyckte den såg skoj ut och jag ville ha en bild till bloggen, så köpte vi den igen.

Men det var ingen höjdare. Den har stått och samlat damm på osthyllan ett bra tag nu redan. Smaklös men krämig. Märkligt nog så är den PDO-märkt. Som ju då alltså inte säger nåt om smakkvaliten (som ju är en smakfråga) utan frågan om var det tillverkas och på vilket sätt. Vill minnas att den kostade ca 15/kg och vitsordet blir därför inte högre än 2-Gréveost. Ätbar, men köps inte igen av oss på länge.

Brie de Meaux

Det kanske mest välkända ostmärket. Och det mest kopierade. Brie är en vitmögelost, som är gjord på komjölk. Men görs lite varstans. Det finns två varianter, som har fått PDO stämpel. Den ena är Brie de Meaux, som alltså kommer från trakterna av byn Meaux, som litter i Île-de-France dvs strax öster om Paris.

Görs i de kännspaka stora runda formerna. Den görs av opastöriserad mjölk. Osten har en lång historia och det finns många anekdoter om den. En är den att Talleyrand, som var Frankrikes utrikesminister under förhandlingarna efter den välkända förlusten vid Waterloo utmanade de andra ministrarna på en osttäävling. Det lär ha varit ett sextiotal ostar, som delegaterna hade haft med sig i Wien. Brie de Meaux vann. Och det betyder nog att många fransmän än idag anser att de vann den sista och avgörande drabbningen.

Talleyrand var ju även utrikesminister redan under Napoleons tid och det sägs att han inte var trogen någon annan än sin Brie de Meaux under sin livstid. Noteras kan att det ju även fanns en ost, som nyligen fick PDO-status och som ju har namnet efter det slott/by som han ägde under denna tid. Se Valencay-osten.

Hur som helst så är detta en god och mycket prisvärd ost. Normalpriset ligger väl över 10€, men den finns så ofta på specialpris att det normala priset snarare är under 10€.

Är en säker ost och med det priset, så kan nog inte vitsordet bli annat än 5-Kejsarost.

Pouligny-St-Pierre

Ännu en getost från Frankrike. Av någon anledning har det inte blivit av att testa dessa äkta pyramider tidigare. Bara Valencay och en hel del andra getostar. Vi är inte så där jätteförtjusta i getost, utan har dem på brickan lite nu och då. Har inte tyckt att skillanderna är så stora och därför har vi inte valt denna förr, tyvärr.
Namnet har den fått efter den lilla byn Pouligny-St-Pierre, som ligger i Centre. Ca 100 km söder om Tours, mellan Poitiers och Châteauroux. Orten syns säkert inte i skolatlasen.
Kring denna ort finns ett tiotal tillverkare av denna PDO-ost. Och den är HELT annorlunda än ex. Sainte-Maure, som ju tillverkas bara en mil norrut. Den finns i mörka och ljusa varianter och jag had evalt den ljusa. Mjuk i konsistensen, aromatiks fin doft och en underbar smak. En av de bästa ostarna vi köpt. Och eftersom priset inte är värre än ca 20€/kg så måste vitsordet bli 5-Kejsarost. Nu ska vi på jakt efter denna ost.
Vi köpte den när vi i veckan var söderut i en affär ca 2 mil söderut. När jag sen igår var till vår supermarket, som ligger en mil norrut, så hittade jag ingen ost alls. Tydligen säljs den verkligt lokalt och i små volymer.

SE även BESÖK i byn Pouligny-Saint-Pierre.

Beaufort

En av de kanske mer okända franska hårdostarna. Kommer från Gränstrakterna mot Schweiz uppe i Haute-Savoie. Görs i traditionella stora runda former. Det som lite skiljer denna från andra är att kanterna lutar inåt dvs osten har en midja.
Osten är aromatisk och ha en behaglig doft och fin smak. Den är absolut värd att testa, men är lite knepig att betygsätta. Den är nämligen i en prisklass för sig och kostar (hela) 20€/kg.
Och då blir det svårt. Det finns en handfull ostar som är i samma smakklass och de kostar ungefär hälften. Av denna anledning blir vitsordet inte högre än 3-Hertigost. Men bjuds den på en ostbrika, så välj den!

Roquefort

Roqueforten är väl en av de mest kända ostarna från Frankrike, vid sidan av Brie och Camembert. Redan som liten hörde jag legenden om den lilla herdegossen som glömde kvar sin matsäck i en grotta och när han sen kom tillbaks så hade det bildats mögel på osten. Fattig som han naturligtvis var så måste han ju äta den ändå och märkte då hur god den var.
Detta är alltså en PDO-klassad grönmögelost och måste för att få denna status lagras i dessa grottor än idag. Däremot lär en hel del av mjölken komma från Korsika – eller snarare ostar, som ska lagras. Detta är nämligen en fårost och det är inte så lätt att få tillräckligt med mjölk för en så internationellt välkänd ost. På Korsika har de mycket får, men inte så kända fårostar.
Denna ost lagras i södra Frankrike nästan vid spanska gränsen i Pyrenneerna.
Även detta är en ost, som vi har rätt så ofta även om det ju finns många liknande alternativ, Blue Laqueille är väl den som ligger närmast.
Osten görs i stora cylindrar om ca 2,5 kg och helst köper man ju en del av en stor bit. Emellertid finna även många färdigpackade varianter. Från hel ost kostar den 15-20€/kg, men färdigförpackade ligger lägre i pris och denna, som nästan alltid finns kan ibland finnas på special och kostar då under 10€/kg. Då brukar vi köpa några så att vi har en säkert ost på osthyllan.
Vitsodet – åtminstone i denna prisklass kan inte bli annat än 5-Kejsarost.
Har du ine testat denna ost med ett sött dessertvin typ Sauterne, så gör det. Även sylter – fikon, aprikos, passar utmärkt till denna ost. Och så finns det ju den knasiga kombinationen pepparkaka och Roquefort att testa när allt annat är genomgånget.

Münster

Detta är en PDO-ost från Alsace. En rätt så kraftig historia. Och den enda PDO-osten från trakten. Öerhuvudtaget så har de inte så många ostar där, men denna är desto bättre.
Har fått sitt namn av orten Münster. Ja, den som finns i Frankrike inte den som finns i Tyskland :)
Krämig, aromatisk och välsmakande. Enligt böckerna ska man ha en lokal Gewürtstraminer, men nog går ett kraftigt rödvin från någon annan trakt.
Minns väl den första gången jag serverades denna ost – och det var just i Alsace. Då serverades den med kumminfrön. En spännande och bra kombination.
Detta är en ost, som vi rätt ofta har på osthyllan och eftersom den oftast kostar under 10€ så kan nog inte vitsordet bli annat än 5-Kejsarost.

Cantal

Detta är en av Frankrikes äldsta ostar och har en känd historia om 2.000 år dvs redan de gamla romarna kände till osten. Det är en hårdost, som kommer från Centralmassivet, från ett område, som kallas Auvergne och från ett departement, som numera heter Cantal. Ca 85% av departememtens areal är godkänd som PDO.
Ostarna görs i 35-45 kilos former och säljs enligt olika mognadsgrad. Den kännspaka mörka skorpan kan eller bör man lämna, men osten närmast skorpan är den mest välsmakande.

Det produceras ca 15.000 ton varje år. Mjölken produceras av 2100 producenter. Det behövs 10 liter mjölk för ett kilo ost. Varje producent klarar alltså i snitt 70.000 liter.

Ostarna säljs i tre åldersklasser; Cantal jeune 30-60 dgr, entre-deux 90-210 darar och vieux min. 240 dagar.
Detta är en ost, som finns i de flesta ostdiskar och mot bakgrund av att den dessutom ofta säljs till lockpriser, så har vi den rätt ofta på ostbrickan. Den vi köpte senast kostade under 8€/kg. Med det priset så kan den inte få annat vitsord än en 5-Kejsarost.

Sainte-Maure de Touraine

Detta är en av de mest kända getostarna. Den har fått sitt namn av orten Sainte-Maure de- Touraine, som ligger ca 4 mil söder om Tours. Osten på bilden är köpt i staden. Själva apellationsområdet sträcker sig några mil i alla riktningar och det betyder att vi just nu bor i St-Maure de Tourainedistriktet och har närmaste producent inom joggingavstånd.
Osten görs alltid i en cylinderform och för att skilja den från andra liknande så har den allttid ett halmstrå i mitten. Vi har hittat liknande lokala ostar utan strå och då är de helt enkelt inte auktoriserade PDO-ostar.

De väger 250 gram.
Osten är den näst mest producerade av alla getostar i Frankrike, och även den kanske med kopierade. I Norden säljs ju många getostar från Frankrike bara med namnet Chevre, som ju helt enkelt betyder get. Det finns även många fabriksostar just med namnet Saint-Maure, men de är inte PDO-ostar. Det är bara de som får heta Saint-Maure-de Touraine. Allstå ha namnet efter orten som betyder Saint-Maure från Touraine.
Osten på bild bör på franska då heta Saint-Maure de Touraine de Saint-Maure de Touraine!
Vi tycker att detta är en väldigt säker och bra getost. I affären kostar den mellan 15 – 18 € eller 3,50-4,00€/styck och vi klassar den som en 4-Kungsost. Inte något vi har hela tiden, men med jämna mellanrum.
Den går bra att ha på en ostbricka, men i trakten säljer man även smördegsinbakade specialiteter.

Camembert

Detta är väl en av de mest kända och mest kopierade franska ostarna. Den har fått sitt namn efter orten Camembert, som ligger i Normandie mellan Rouen och Rennes.
Den lär ha upptäckts 1791 och gör med hjälp av komjölk och två mögelsvampar.
Det finns både enklare varianter, som görs på pastöriserad mjölk och bättre, som görs på opastöriserad mjölk. De pastöriserade kan i princip göras var som helst. Den jag nu har på bild är en pastöriserad variant, som dock är gjord i Normandie. Det är alltså inte fråga om en PDO-ost.
Eftersom det ju alltid finns femton varianter av Camembert, så är det rätt sällan vi har den. Men visst är den väldigt smakrik och när denna ex fanns på specialpris 1,50 för 275 gram, så blir den nog väldigt prisvärd. Kanske vi borde leta lite mer efter de ovanligare varianterna.
Som synes saluförs den alltid i sin karaktäriska lilla ask. Vi har sett odlingar av dessa trän på olika håll i Frankrike. Även det är en big business!
Vitsordet för opastöriserad version är helt klart 4-Kungsost.

Valencay

Valencay (obs egentligen med svans under c, men jag lyckas inte få det med denna maskin) är egentligen tre saker. I detta sammanhang är det an PDO ost. Gjord av getmjölk. Och erhöll sin PDO-status såpass sent som 1998. Det är även ett vin, som erhöll sin AOC-status ännu senare. Men namnet kommer av orten med ett berömt slott, som då naturligtvis heter Château de Valencay.

Slottet är numera ett museum och i deras restaurang åt jag för första gången denna ost, som serverades med lite sallad och drack ett glas Valencay-vin, som då just innan blivit AOC-vin. Från restaurangen har man en fin utsikt mot slottet. Slottets mest kända ägare var nog Napoleons utrikesminister Talleyrand. Den som sett någon Napoleonfilm, så kommer kanske ihåg mannen med benet.
Han köpte hur som helst detta slott, som på den tiden hade Frankrikes största ägor bland de privata slotten.

Slottet ligger alltså i Loiredalen i det som kallas Centre eller tidigare Berry mellan Tours och Bourges. Ost har naturligtvis gjorts länge i trakten. Det sägs att osten tidigare var pyramidformad. När sen Napoleon besökte sin utrikesminister efter sin inte helt lyckade tur till Egypten så ville han inte längre se pyramider så han högg av toppen på osten, och så lär den alltså ha fått sin nuvarande form.
Osten tillverkas i 220 grams bitar och normalpriset ligger drygt 4€ eller ca 18€/kg. Vi har tidigare tyckt att det finns mer prisvärda getostar, men visst är den helt ok. Kanske något torr i konsistensen.
Vår ost var tillverkad i Anjouin och gjord på opastöriserad mjölk.
I jämförelse med vår lokala getost, så smakar den väldigt lika, men eftersom den är lite dyrare så blir den klassad som en 3-Hertigost