Laguiole Nr 38

För oss en helt ny ost. För mänskligheten en väldigt gammal ost. Redan de gamla romarna kände till osten. En traditionell hårdost. Fått sitt namn av den lilla orten med samma namn. Googlar man så märker man att namnet är mer känt för kniv med korkskruv. Anses vara världens bästa nämligen.

Namnet uttalas Lagiol.

Orten ligger i departementet Aveyron i Centralmassivet eller Midi-Pyrennerna, beroende på vilken klassificering man väljer. Norrut ligger departementet /osten Cantal NO Lozère. Från dessa tre grannliggande departement kan ko-mjölken komma. Osten görs enbart på opastöriserad mjölk. Verkar inte ens ha en variant åt amerikanarna. Görs i stora runda ostar med en diameter på 40 cm och en vikt på 40-50 km. Så det man får är bara en bit av en våning så att säga. Denna bit hade lagrats sex månader och hade en liten struktur, eller vad man ska säga. Den var alltså inte helt slät. Fin arom och en mycket aromatisk smak. Enligt min mun den godaste av alla franska hårdostar vi testat; Cantal, Comte, Beaufort och Emmenthal.

Helt logiskt är det en PDO-ost.

Vi betalade 11,90/kg eftersom de hade den på special. Varför tog vi bara en bit??

Bleu de Bresse Nr 31

Detta är en av de ostar man hittar i snar sagt varje ostdisk. Som synes en blå ost och den kommer som namnet säger från Bresse. Det är ett område som ligger norr om Lyon, öster om Saone. Lyon ligger ju som bekant där Rhône från öster och Sâone från norr förenar sig.

Bresse är även känt för sina kycklingar och för att det finns mycket grodor i de många kärr, som finns där. Bresse ligger i området Rhône-Alpes, som har många välkända och goda ostar.

Bleu de Bresse görs för ovanlighetens skull både av vit- och blåmögel och ger en väldigt mjuk och sofistikerad smak. Eftersom den ju inte kostar mer än drygt 10€/kg så måste den nog klassas som 5-Kejsarost.

Den produceras både i större och mindre förpackningar. Just denna är en mindre så att säga färdigtförpackad variant.

San Simon da Costa

Under vår resa till Santiago de Compostela så köpte vi denna spännande ost: San Simón da Costa. Råkade se den i en kyl och, ja det var nästan det enda de hade i disken i den lilla butik vi besökte. Tog en av de mindre varianterna och genast när vi smakat så utbrast Frun: Varför tog du inte den största.

Denna kostade 6,95. Hur stor den var kunde jag inte se (och hade ingen våg)men ca 15 €/kg blev det nog. Fruns känsliga smaklökar kände av den röksmak jag sen googlade mig till De röks med björkved och lagras i 45 dagar.

Och jag säger bara: Har ni vägarna förbi Galicien, så KÖP EN STOR OST!

Den görs på komjölk och den får vitsordet 5-Kejsarost.

Minhauzena

Passerade Riga i veckan. Passade på att handla lite på flygfältet. Hittade en ost, som hette Minhauzena. Gjord nånstans i Lettland och på komjölk. En hårdost. Lite i samma stil som Beaufort. Nötig, god. De hade även två andra, som de jämförde med Pecorino, men jag ville ha en för ostbrickan.

Vi tyckte väldigt mycket om den. Trots att den hade sällskap med Brie de Meaux, Gorgonzola och Fruns favorit nötost, så var det denna som gick bäst åt. Denna bit hade kostat ca 15 €/kg, men i jämförelse med andra produkter så kan jag gissa att den ligger kring 10€ i vanliga affärer. Men redan till detta högre pris så ligger den på gränsen mellan 4 o 5, så jag ger den ändå vitsordet 5-Kejsarost.

Som synes hittade jag i alla fall en chokladplatta med en bild av staden även om jag aldrig hann till den.

Brie de Meaux

Det kanske mest välkända ostmärket. Och det mest kopierade. Brie är en vitmögelost, som är gjord på komjölk. Men görs lite varstans. Det finns två varianter, som har fått PDO stämpel. Den ena är Brie de Meaux, som alltså kommer från trakterna av byn Meaux, som litter i Île-de-France dvs strax öster om Paris.

Görs i de kännspaka stora runda formerna. Den görs av opastöriserad mjölk. Osten har en lång historia och det finns många anekdoter om den. En är den att Talleyrand, som var Frankrikes utrikesminister under förhandlingarna efter den välkända förlusten vid Waterloo utmanade de andra ministrarna på en osttäävling. Det lär ha varit ett sextiotal ostar, som delegaterna hade haft med sig i Wien. Brie de Meaux vann. Och det betyder nog att många fransmän än idag anser att de vann den sista och avgörande drabbningen.

Talleyrand var ju även utrikesminister redan under Napoleons tid och det sägs att han inte var trogen någon annan än sin Brie de Meaux under sin livstid. Noteras kan att det ju även fanns en ost, som nyligen fick PDO-status och som ju har namnet efter det slott/by som han ägde under denna tid. Se Valencay-osten.

Hur som helst så är detta en god och mycket prisvärd ost. Normalpriset ligger väl över 10€, men den finns så ofta på specialpris att det normala priset snarare är under 10€.

Är en säker ost och med det priset, så kan nog inte vitsordet bli annat än 5-Kejsarost.

Pouligny-St-Pierre

Ännu en getost från Frankrike. Av någon anledning har det inte blivit av att testa dessa äkta pyramider tidigare. Bara Valencay och en hel del andra getostar. Vi är inte så där jätteförtjusta i getost, utan har dem på brickan lite nu och då. Har inte tyckt att skillanderna är så stora och därför har vi inte valt denna förr, tyvärr.
Namnet har den fått efter den lilla byn Pouligny-St-Pierre, som ligger i Centre. Ca 100 km söder om Tours, mellan Poitiers och Châteauroux. Orten syns säkert inte i skolatlasen.
Kring denna ort finns ett tiotal tillverkare av denna PDO-ost. Och den är HELT annorlunda än ex. Sainte-Maure, som ju tillverkas bara en mil norrut. Den finns i mörka och ljusa varianter och jag had evalt den ljusa. Mjuk i konsistensen, aromatiks fin doft och en underbar smak. En av de bästa ostarna vi köpt. Och eftersom priset inte är värre än ca 20€/kg så måste vitsordet bli 5-Kejsarost. Nu ska vi på jakt efter denna ost.
Vi köpte den när vi i veckan var söderut i en affär ca 2 mil söderut. När jag sen igår var till vår supermarket, som ligger en mil norrut, så hittade jag ingen ost alls. Tydligen säljs den verkligt lokalt och i små volymer.

SE även BESÖK i byn Pouligny-Saint-Pierre.

Roquefort

Roqueforten är väl en av de mest kända ostarna från Frankrike, vid sidan av Brie och Camembert. Redan som liten hörde jag legenden om den lilla herdegossen som glömde kvar sin matsäck i en grotta och när han sen kom tillbaks så hade det bildats mögel på osten. Fattig som han naturligtvis var så måste han ju äta den ändå och märkte då hur god den var.
Detta är alltså en PDO-klassad grönmögelost och måste för att få denna status lagras i dessa grottor än idag. Däremot lär en hel del av mjölken komma från Korsika – eller snarare ostar, som ska lagras. Detta är nämligen en fårost och det är inte så lätt att få tillräckligt med mjölk för en så internationellt välkänd ost. På Korsika har de mycket får, men inte så kända fårostar.
Denna ost lagras i södra Frankrike nästan vid spanska gränsen i Pyrenneerna.
Även detta är en ost, som vi har rätt så ofta även om det ju finns många liknande alternativ, Blue Laqueille är väl den som ligger närmast.
Osten görs i stora cylindrar om ca 2,5 kg och helst köper man ju en del av en stor bit. Emellertid finna även många färdigpackade varianter. Från hel ost kostar den 15-20€/kg, men färdigförpackade ligger lägre i pris och denna, som nästan alltid finns kan ibland finnas på special och kostar då under 10€/kg. Då brukar vi köpa några så att vi har en säkert ost på osthyllan.
Vitsodet – åtminstone i denna prisklass kan inte bli annat än 5-Kejsarost.
Har du ine testat denna ost med ett sött dessertvin typ Sauterne, så gör det. Även sylter – fikon, aprikos, passar utmärkt till denna ost. Och så finns det ju den knasiga kombinationen pepparkaka och Roquefort att testa när allt annat är genomgånget.

Münster

Detta är en PDO-ost från Alsace. En rätt så kraftig historia. Och den enda PDO-osten från trakten. Öerhuvudtaget så har de inte så många ostar där, men denna är desto bättre.
Har fått sitt namn av orten Münster. Ja, den som finns i Frankrike inte den som finns i Tyskland :)
Krämig, aromatisk och välsmakande. Enligt böckerna ska man ha en lokal Gewürtstraminer, men nog går ett kraftigt rödvin från någon annan trakt.
Minns väl den första gången jag serverades denna ost – och det var just i Alsace. Då serverades den med kumminfrön. En spännande och bra kombination.
Detta är en ost, som vi rätt ofta har på osthyllan och eftersom den oftast kostar under 10€ så kan nog inte vitsordet bli annat än 5-Kejsarost.

Cantal

Detta är en av Frankrikes äldsta ostar och har en känd historia om 2.000 år dvs redan de gamla romarna kände till osten. Det är en hårdost, som kommer från Centralmassivet, från ett område, som kallas Auvergne och från ett departement, som numera heter Cantal. Ca 85% av departememtens areal är godkänd som PDO.
Ostarna görs i 35-45 kilos former och säljs enligt olika mognadsgrad. Den kännspaka mörka skorpan kan eller bör man lämna, men osten närmast skorpan är den mest välsmakande.

Det produceras ca 15.000 ton varje år. Mjölken produceras av 2100 producenter. Det behövs 10 liter mjölk för ett kilo ost. Varje producent klarar alltså i snitt 70.000 liter.

Ostarna säljs i tre åldersklasser; Cantal jeune 30-60 dgr, entre-deux 90-210 darar och vieux min. 240 dagar.
Detta är en ost, som finns i de flesta ostdiskar och mot bakgrund av att den dessutom ofta säljs till lockpriser, så har vi den rätt ofta på ostbrickan. Den vi köpte senast kostade under 8€/kg. Med det priset så kan den inte få annat vitsord än en 5-Kejsarost.

Chaourse

Nånstans måste man börja en beskrivning av ostar. Så då är det bara att ta det man har i kylen på osthyllan :) Chaourse är en koost, som både finns som opastöriserad PDO-version och en pastöriserad icke-PDO-version. Osten kommer från en stad, som heter Chaourse i Champagnedistriktet. Just denna var från orten Vaudes, som ligger strax söder om Troyes.

Osten är väldigt mild och krämig och har blivit en av våra favoriter. Kan vara knepig på en kraftig ostbricka, men i en sallad är den utmärkt. Passar ju till vittvin eller varför inte en Champagne!

Finns i två storlekar; 255 gram och 510 gram. Kostar drygt 10€/kg.