Pouligny-St-Pierre

Nu har vi alltså lyckats i vår jakt på den lilla byn Puligny-Saint-Pierre. Se karta.

Byn är inte mycket mer än ett vägskäl. Har väl några hundra invånare. I själva byn finns faktiskt bara en som producerar denna underbara ost. Den producenten besökte vi strax innan vi for från trakten.

Byn har inte mycket annat än mairen dvs kommunhuset och en kyrka i centrum. Utanför åkrar och lite skogsdungar. Getter syns inte till, men nånstans måste de finnas. Det finns ca tio producenter i trakten, som har rätt atttillverka denna underbara ost. det lär tillverkas ca 300 ton varje år. Hälften i fabrik. Vi märkte att den var svårt/omöjlig att få tag i på vintern, och det har ju en naturlig förklaring. Lagringstiden är bara 3-5 veckor och getterna släpps ut först i mars, så i april kan man börja hitta den i affärerna igen. I alla fall lokalt. Fotot är taget i en supermarket ca en mil från byn.

Utanför den lilla byn finns en liten rondell, som har fått en skojig prydnad.

Osten lär kallas Eiffeltornet.

Ostbricka

Beklagar pausen, men tänkte lägga till en ostbricka, som jag råkade se i arkivet. Tyvärr ville blogger svänga bilden.

Nå på den nu övre tallriken ligger bitar av Camembert, Stilton och Maroilles.

På den undre ligger bitar av Chaurse, Chabichou du Poitou och antagligen Abondance. Lite svårt att lista ut det såhär tre veckor senare...

Vi har nu lite knepigare med osten, men då är det ju trevligt att titta på gamla minnen. Hoppas även ni gillar ostbrickorna!

Ostbricka

Ostbrickorna blev underbara. Synd bara att det var så varmt att de hann rinna ut lite. Måste tydligen göra ostbrickorna lite senare - eller lägga in dem i kylen när det är +29 i skugga.

Hur som helst blev alltså Saint-Marcellin, Tomme de Jura, Bleu de Laqueuille, Chalancey, Brie de Melun och den lokala Sainte- Maure de Touraine en underbar kombination till Fluerie från Beaujolais.

St-Marcellin

Ännu en nygammal liten ost. Görs bara som små 80-90 grams runda ostar. En koost nuförtiden, men i tidernas begynnelse så var det en getost. Blev allmänt känd under Ludvig XV:s tid och av honom på hovet. Kommer från Rhone-Alpes och har fått sitt namn av en liten by. Kunde vara trevlig att besöka. Osten är mycket mjuk och aromatisk. Problemet är ju att den kostar 25€/kg eftersom den är så liten. AV den orskaken blir vitsordet bara en 3-Hertigost. Ett plus är förstås att man alltid kan köpa en liten bit dvs en liten ost, så den blir ju inte så dyr på det sättet.

Bleu de Laqueuille

En nygammal ost. Tyvärr finns det ju så många att en del blir bortglömda mellan varven. Detta är en ost, som är svår att stava till och svår att uttala i början. Tror det ska uttalas Laköj. Har fått sitt namn efter en ort med samma namn i Auvergne. Man kan säga att den är syster (eller bror ) till Bleau d'Auvergne. På mitten av 1800-talet försökte man standardisera osttillverkningen i trakten och då blev det två huvudspår. Dvs just dessa. Bleu d'Auvergne har redan erhållit PDO-status och enligt min tunga bör även denna få det. Kanske ännu bättre nämligen. Det närmaste man kommer Roqueforten utan att köpa originalet.

Görs i olika storlekar. Den vanligaste är nog den större varianten på 2,5 kg.

Men denna är gjord på komjölk. Vitsordet för denna ost, som kostar kring 17€ blir en 4-Kungsost. Roqueforten får man nämligen ofta till ett lägre pris.

Tomme de Jura Nr 45

En för mig ny hårdost, som jag råkade se på marknaden i Loches. Kommer från Jurabergen dvs gränstrakterna mot Schweiz från ett område som kallas Franche-Comté. Där finns ju även en annan hårdost med namnet Comté och ärligt sagt inte vet jag om jag kan skilja på dem på blindtest.

Men det är kalrt. Den har ju små hål som Emmenthalern, och de flesta franska hårdostar har ju inte hål.

Nå denna ost är i all fall gjord av opastöriserad komjölk. Har lagrats tre månader och görs i 5,8 kilos runda ostar. Alltså inte jättestor jämfört med många andra hårdostar.

Mjuk fin arom, lite nötig smak. Kostade väl ca 17€ och får en kanske svag med dock 4-Kungsost. De andra hårdostarna har varit billigare, men stället var inte så billigt, så jag gissar att den ligger något lägre i pris på annat håll.

Brie de Melun

Brie-osten lär vara världens mest kopierade ost. Men har man en gång smakat de äkta, så förstår man å ena sidan varför man kopierat den, men å andra sidan inte att man vill ha en kopia - egentligen. Även om vi ibland köper den, men det är då priset är 1/3 och då blir det som salladsost.

Det är en vitmögelost, som görs på opastöriserad komölk och som erhållit PDO-status. Den kommer från området öster om Paris. Systern Brie de Meaux kommer från byn Meaux och Brie de Melun kommer då naturligtvis från byn Melun. Melun är ännu kraftigare i smak. Och lite kraftigare i pris.

Görs som stora ostar, där man normalt bara får en liten slice. Eftersom de råkade ha en hel i hyllan så har jag foto både av den lilla biten och en hel ost.